Nygammalt

Amaryllisarna har tagit över Henriettas hem nu. Sex (6) stycken trängs i när och fjärran och ärligt talat är det minst två för mycket. Men visst är de vackra? Och tack gode gud så har inte alla bestämt sig för att blomma samtidigt.
Annars går stickningen trögt. Fårsteken ligger i en balja med saltlake och kalvsyltan hamnade i frysen i dag.
Henrietta är väl inte känd för sin samhällsåskådande direkt. Snarare någon slags romantiskt bakåtskådande. Men det går faktiskt att kombinera!
Henriettas farfar ägde en lanthandel på femtiotalet. Han skivade pålägget själv och malde köttfärsen. Det gjorde att köttproducenten (senare känd som S***) tvingades att skicka riktigt fint kött till honom som han då malde och fick traktens bästa köttfärs. (Till konkurrenten kooperationens missnöje.)
En gång fick farfar en sändning kött som innehöll en stor stek som var gediget sur. Den luktade så surt att den var svår att stå nära. Farfar ringde till köttproducenten som bad om ursäkt och bad farfar skicka tillbaka den illaluktande tingesten. Farfar undrade vad i hela friden han skulle göra det för, så dåligt som den luktade. Producenten sade då att de skulle mala ned den i köttfärsen.
Henrietta vet med säkerhet att hon ätit köttbullar som var gjord av mald oxfile´hos farfars. Om det var pågrund av den sura steken vet hon inte.