Thursday, January 25, 2007

Onnellinen


Jag hoppas att det betyder lycka. Har jag otur så betyder det något oförskämt, men å andra sidan får någon sig kanske ett gott skratt. Och blir lycklig för en stund.
Vad är lycka?

När var du lycklig sist? Jag menar riktigt lycklig?

Jag har iallafall lyckligt avslutat första finska vanten. Min första vante faktiskt.
Och den har gjort mig lycklig en liten stund.
Tillsammans med snön som så vackert pudrar över allt fult omkring oss. Som får det att glittra i skenet från lamporna. Som knarrar under fötterna och dämpar oljuden.
Lycka varar inte länge. Fånga dagen.

6 Comments:

Blogger Unknown said...

Åh, vilken fin vante. Jag förstår att du blir lycklig av den. :) Vad har du använt för garn?

7:31 AM  
Blogger HH said...

Jag har använt ett finska garn, 100% stickig finsk ull. Men mycket vackert...
Kolla in "Last Call for Koskenkorva" och förstora bilden så står alla uppgifter.

10:43 AM  
Blogger Bim said...

Lycklig? Riktigt lycklig? Hm, det finns ju olika nivåer där ja... inte bara paket på posten, med garner, böcker eller en tidning i gåva... Allt detta ÄR lycka... att få nya djur, att träffa ungarna igen efter månader när de är 140 mil ifrån, eller lite mindre för den andra... men riktigt lycklig var jag nog senast jag låg på operationsbordet, på mage, bedövad i ryggen och de hade öppnat för att kunna knacka på vissa utvalda kotor i ländryggen för att kolla om det GICK att göra en op eller inte. Sista testet innan en op och jag var inställd på, han öppnar, knackar och syr igen ;) Inte alltid alla de andra blindtesterna kan leda dem rätt, därav detta trastiska test... Jag fick alltså säga var det gjorde ont, som det brukar göra ont, mer eller mindre osv... och sedan så säger karln... Jag tror vi får ta två nivåer här... Och då frågar han mig om jag vill att de ska fortsätta med operation... Jag fattar inte ett jota - inställd som jag var i tanken - och han lägger handen på axeln (duk skymmer så vi ser ju inte varandra) och frågar mig igen... DÅ börjar det gå in i skallen att man kanske ska få ett normalt liv igen! Och jag orkar inte ens svara, jag bara nickar och tårarna rinner... när han då frågar för tredje gången så säger narkossköterskan som sitter vid mitt huvud, att det nickar här och det betyder troligen ett ja, ;) Han kramar om min axel och meddelar att vi ses om ett par minuter då... Oki, han ser mig - men jag sover ju, ;) Det är vad för mig var det senaste som var direkt lycka... knäppt? Ja, men att få ett liv åter istället för att bara orka ligga stilla i en säng, drogad mer eller mindre... Det är väl livet? Och idag tränar man och har sig, går utan kryckor och rullstol ska man aldrig åter till... helst ;) Ny chans i livet?
Må så gott... värmländskan... kramis och sticka lugnt... jag gillar de där vantarna... hm, och kan INTE någon finska jag heller ;)
Sjöbackas blogg

3:01 AM  
Anonymous Anonymous said...

Å fadderullan vilken fin vante!!! Lite sådär vardagslycklig blir man väl varje dag när man får tid att sitta med stickningen!? ;) Och riktigt översvallande lycklig var jag senast igår, för då fick jag nytt jobb! :)
Kram å hälsningar från Norrköping

3:43 AM  
Blogger Vifslan said...

Det där är en tokigt fin vante. En sån vill jag också göra. Eller två.

7:51 AM  
Anonymous Anonymous said...

Underbart vante!!!! Igår fick jag några rosenmönster som jag tänkt prova.

12:30 AM  

Post a Comment

<< Home