Baccanalisk fest...

Cupcakes från "One Skein", boken som enligt rykte skall översättas till svenska.

Jag hörde vid Lucia att Lucia firandet förr egentligen var en enda stor matorgie (matchock för lösnymmerköparna) och att man åt sju frukostar i Lucias närvaro. Emils Tabberas i Katthult kommer nog upp som god tvåa. Julen var och är mat. Än idag, se bara på ICA vid jul.
Henriettas farmor var av gammal god lantbrukarsläkt och hennes julbord var släkt i rakt nedstigande led både med forna tiders Lucia och tabberas.
Tallriken i porslin här ovan var farmors. På det åts julmat
Det var på Juldagen som familjen blev inbjudna till Julbordet på Storgatan. Hur länge farmor hade stekt, rullat och förberett vet jag inte. Frågade aldrig.
Farfar var beredd med att springa uppför och nedför den livsfarliga källartrappan med julmusten.
Bordet var dukat med vit duk och löpare med tomtar på. Servisen med blommor på blänkte. Bestiken av äldre modell (farmor kallade dem svärd) glänste stolta.
Först åts sill, ägghalvor, lax både rökt och gravad. Sedan skinka, torkad fårfiol, kalvsylta (hemgjord), pressylta (dito), västerbottenost (storbit) och rejäla bitar ljusugnsbröd (Lövånger?)
Efter det; småvarmt. Prinskorvar (köpta), köttbullar, potatis, omelett, krustader med svampstuvning och jag minns något med räkor?
Efter det; stek (någon gång av file´), gräddsås, potatis och kokta grönsaker.
Hänger ni med?
Sedan kom kakor och anisbröd. Sockerkransar, wienerbröd och sådant. På ett stort genombrutet porslinsfat med herdinnor i 1700-tals stil. Pepparkakor också, och toscabakelser.
Sedan tårtan. En köpt schwartzwald.
Därefter kaffe och chokladask (kan inte minnas om det var Aladdin, rymde aldrig en enda bit). Twist var självskrivet. Serverades i en kristallskål med tre små fötter, otroligt vad liten den ser ut idag förresten. Kaffe i rangligt vackra kaffekoppar med barocka linjer. (Och knäck, till Henrietta var den utan mandel.) Silverskedarna gick under benämningen koskedar, för dem hade man fått för att man levererat prickfri mjölk under tjugofemårs tid. Koskedar sade man. Ganska föraktfullt.
När familjen då hjälpligt förflyttat sig till soffan under stön sprang farfar uppfrån källaren en sista gång med en klase bananer.
Han log och frågade om någon ville ha.
Det var det aldrig någon som ville.