En annan Alice

Efter att ha sett ungefär tjugo minuter av programmet om Alice Babs så hamnar Henrietta återigen i nostalgins dimmor.
Rotar igenom alla bokhyllor (vilket egentligen är omöjligt då Henrietta har många, många bokhyllor) efter farmors poesialbum.
Inga resultat, men hittade istället det här fotot.
Fotot föreställer Henriettas farmor och farfar på deras bröllopsdag.
Kanske Henrietta är partisk, men nog var farfar något av en McDreamy?
Men nu får det vara nog med farfar, Alice var farmors andranamn och detta skall handla om Alice.
Hon föddes för nästan hundra år sedan i ett västerbottniskt bondesamhälle och i mångt och mycket kunde hon lika gärna ha varit född för två hundra år sedan. Hon tyckte att kvinnans plats var hemmet (om man inte var skolfröken.) Hon reste aldrig längre söderut än Örsköldsvik och hon satte aldrig en fot i ett flygplan.
Men hon tyckte om Alice Babs. Kanske i hemlighet. Swing it, magistern var en smula vågat. Och denna Jazz. Svarta män! (Fast farmor använde n-ordet.)
Döm nu inte farmor för n-ordet. Om man inte varit längre från sina barndoms tegar än Örnsköldsvik så är en svart man lika skrämmande som flygplan för den nu upptäckta indianstammen i Amazonas.
Farmor önskade att hon kunde vara religiös. Hon avundades människor med riktig barnatro, själv tvivlade hon, blundade och hoppades att det trots allt kunde vara sant...
Hon levde inget rikt liv i form av resor, umgänge eller tillhörigheter.
Hon skötte marktjänsten åt en man som hade tusen järn i elden och fullt i vedboden.
Hon var säkert arg och bitter ibland, men visade det aldrig. Åt Henrietta gav hon en varm uppväxt. Det var alltid säkert att hon hade en famn att krypa upp i.Någon som sjöng gamla skillingtryck och citerade ur Hylands hörnas diktbok;

Nyckelbarnet sa till pappan.
-Far, jag såg din fru i trappan.

Hennes barn och barnbarn skulle inte vara nyckelbarn.
Henrietta kände sig som ett nyckelbarn.
Hoppas bara att farmor kände hur mycket hon var älskad.