Gott Nytt År!

Och med en bild på Colinettes firecracker (ja, jag vet att det är lamt, men det är ju mitt i natten...) så vill jag bara önska er ett Gott Nytt År.

Nyårslöften

Igen så skall Henrietta avge sitt nyårslöfte.
Förra blev ju som bekant ett stort fiasko, aldrg har ett nyårslöfte så totalt bränt inne...
Det nya löftet är att aldrig köpa bara en härva sockgarn. Köp två, så att det iallafall kan bli ett par sockar!
På bilden koigu pppm från get knitted.

Julpyssel

Julpyssel efter jul är bättre än inget pyssel alls.
Ring efter betongborrarna och spetten för här skall glaseras!

Julklapp

Titta!
Robin av husguden Kim Hargreaves.
Mjuka klappar är bäst.

God Jul

God Jul allihopa!

Nygammalt

Amaryllisarna har tagit över Henriettas hem nu. Sex (6) stycken trängs i när och fjärran och ärligt talat är det minst två för mycket. Men visst är de vackra? Och tack gode gud så har inte alla bestämt sig för att blomma samtidigt.
Annars går stickningen trögt. Fårsteken ligger i en balja med saltlake och kalvsyltan hamnade i frysen i dag.
Henrietta är väl inte känd för sin samhällsåskådande direkt. Snarare någon slags romantiskt bakåtskådande. Men det går faktiskt att kombinera!
Henriettas farfar ägde en lanthandel på femtiotalet. Han skivade pålägget själv och malde köttfärsen. Det gjorde att köttproducenten (senare känd som S***) tvingades att skicka riktigt fint kött till honom som han då malde och fick traktens bästa köttfärs. (Till konkurrenten kooperationens missnöje.)
En gång fick farfar en sändning kött som innehöll en stor stek som var gediget sur. Den luktade så surt att den var svår att stå nära. Farfar ringde till köttproducenten som bad om ursäkt och bad farfar skicka tillbaka den illaluktande tingesten. Farfar undrade vad i hela friden han skulle göra det för, så dåligt som den luktade. Producenten sade då att de skulle mala ned den i köttfärsen.
Henrietta vet med säkerhet att hon ätit köttbullar som var gjord av mald oxfile´hos farfars. Om det var pågrund av den sura steken vet hon inte.

Elva nätter före jul...

Ha en riktigt fin Luciakväll.
Här blir det anisgrisar och glögg.
Och naturligtvis pepparkakor.

Josef

"Det är en underbar teckning, eller hur?" Hon talade med den slags dämpade viskning som man automatiskt använder på platser för bön eller meditation. "Jag har aldrig sett den förut."
Han vände sig mot henne. Han var svartmuskig, äldre än han först gett intryck av. Han verkade häpen över att oväntat ha blivit tilltalad av en främling. "inte jag heller"sa han.
"Det är förfärlig när man betänker att jag bott i London de senaste arton åren. Det får mig att undra vad jag mer gått miste om."
"Josef", sa han.
"Förlåt?"
Han använde museikartan till att peka på kartongen. "Ni går miste om Josef. Men honom kommer ni alltid att få sakna. Har ni inte märkt det? Är det inte alltid Madonnan och Barnet?"
Deborah kastade en blick på konstverket. "Jag har faktiskt aldrig tänkt på det."
"Eller jungfrun och Barnet. Eller modern och Barnet. Eller De tre vise männen med en ko och en åsna och en eller två änglar. Men Josef ser man nästan aldrig. Har ni aldrigt undrat varför?"
"Kanske... ja, han var inte den riktigt fadern, eller hur?"
Mannens ögon slöts. "Herregud"svarade han.

Saknaden efter Josef av Elizabeth George

Josef

Josef stod i kroken da historiens stjerner brant
og fölte at hans närvar ikke var så relevant
Men han var tolerant som kun en tömmermann kan bli
forbilledlig eksempel för et sinn i harmoni

For tömmermannan va´kke sjalusi no godt poeng
Han tenkte snekre barnestol og kanskje ei lite seng
Han trakk på dine skuldre, strök Marias lange hår
i dette storsinn starta vi å telle våre år

Josef, å Josef du stod det og så...
Ungen var fin, men hvem ligna han på?
Stjernerne skinte, og Josef var i tvil
Men elska Maria sitt hem´lige smil

Han tenkte på en gang da de gikk på natteflörtetur
De kyssa og de klimte der i skyggen av en mur
Det kakla i en höne og det brekte i ei geit
Maria, tenkte Josef, er det vakreste jeg veit

Maria hvisket "Josef, det er noe jeg har å si
Og når jeg nå får sagt det, kanskje er vår tid förbi..."
"det er helt uforståeligt, jeg tror jeg er med barn
Vårherre sjelv har valgt meg ut, og du er ikke faa´rn"

Text Finn Eversen, Bjelleklang

Ja och vad kan jag tillägga. Tänk på Josef, nu när det snart är jul. Josef.

Fabelaktigt

Efter en dags slit, med tåg, bussar och ett förfärligt väder. Regnet bara öste ned och förvandlade min fina papperskasse från Marc O´Polo till pappersmassa. Som tur var så var den nya klänningen omsorgsfullt förpackad i silkespapper.
Dessutom köptes garn. En styck garnstudio Fabel i ovanstående ickekulör. Skall bli ett par strumpor utan skaft, jag fryser på jobbet.

Sleeve Island...

Här är Flo. Och en krans.
Jag valde mellan att hänga upp kransen eller fortsätta sticka ärmen på Flo.
Jag hängde upp kransen.
Slätstickning, stickor no 3 i evighetersevighet. Huga.
Kom ihåg att jag har vildäpplet liggande hemma också. Stickor 2-2,5 mm. Dubbelt huga.

Mera jul

Ljuset luktar vanilj.
Garnet är Debbie Bliss Babycashmerino från garnkorgen
Det skall bli ett par gauntlets från interweave knits julalbum.
Annars fortsätter jag oförtröttligt på julvantarna och Flo simmar vidare på Sleeve Island.

Glad advent och en spolier

Spolern är den påbörjade vanten här ovanför.
Jag tror inte att mottagaren håller sig uppdaterad via nätet, och hur som helst så tror jag att hon anar något.
Färgerna är något mörkare i verkligheten än på min skärm och javisst; det är en julklapp.
Denisestickorna är nu på väg till min brevlåda.
Flo är på kryssning på Sleeve Island.
Jag har tänt ett ljus idag.