illustrationsfritt

Nu är pianot på väg.
Pianostämmare skall bokas och noter plockas fram. Det kliar i fingrarna!
Arvegods är vad det är, även om inte mormor gått längre bort än ett par kilometer. När Henriettas farfar och senare hennes farmor gått bort, blev det då dags för arvsskifte. Eftersom Henriettas far är enda barnet blev det en stillsam affär.
Saker blev vederbörligen beundrade och plockade i kartonger, var och en för sig. En spinnrock i ärggrönt plockades vidare för försäljning vilket retar Henrietta idag. Hur kunde hon inte vilja ha en spinnrock?
Man blir äldre och klokare.
Vidare hittades inne i farfars garderob en bajonett.
Har ni någonsin sett en bajonett?
Det är en lång slank kniv. Helt i mattsvart stål. Den har en enkel ränna i mitten. Inga krusiduller. Sylvass spets.
Henrietta tror aldrig att hon sett något mer frånstötande föremål i mitt liv. En bajonett har bara ett syfte, att döda någon. Det är en sak att se någonting sådant i en bok eller på tv, men att hålla i den.
Vi vet inte varifrån farfar fått den, eller om den någonsin varit i bruk. Vet inte heller var den tog vägen efter arvsskiftet.
Vill aldrig mer se någonting sådant.
Därför inga illustrationer.

Koppar.

Har jag någonsin nämnt att Henriettas mamma är besatt av kaffe- och teserviser?
Henriettas far räknade någongång ut att hon kunde utspisa 107 personer på kaffe eller te´. Serviser är liksom klänningar(och garn) inget man skaffar för att man behöver. Man skaffar det för att man vill ha.
Efter att ha genomlidit flyttningens alla kval, står det endast en servis Blå Blomst kvar inne hos mormor. Blå Blomst är alldeles för fint att ha på hemmet.
Det kliar i fingrarna på Henriettas mamma. Inte för att hon behöver utspisa 120 personer på kaffe eller te, utan för lusten att äga även blå blomst (med kaffekanna!)
Det är lätt att förstå den vånda som infann sig hos Henriettas mamma när hon insåg att de blå blommorna helt enkelt inte rymdes i skåp och lådor.
Lösningen var egentligen inte så svår. Till Henrietta kommer nu en trettiotals servis i brunt med små blommor. Den har blivit skåplös.
Henrietta tar emot med glädje.
Inser sedan med en suck vem som står i tur att ärva de 107 kopparna (och 4 kaffekannorna.)
Gu´tår!

Ett piano på vift

När Henriettas mormor flyttade till hemmet blev hennes piano hemlöst. Det är ett Nordiska piano i ljus björk med en härlig ragtime klang. Det köptes 1955, kvittot finns kvar. (Vad trodde ni?)
Henrietta har alltid älskat mormors piano. Det är liksom gyllene med triljoner lager lack. Det visade sig att det bara var Henrietta i släkten som älskade pianot. Det är nu beställt en en redig lastbil fullproppade med flyttkarlar som skall baxa Henriettas piano över tröskeln.
Längtar redan!

Asbesthänder och vad man stickar till en klänning

Titta här först!
Det här är Iittalas nya servis. Den finns också i mörktblå. Mmm...

Jag har upptäckt att jag har asbesthänder. Det betyder att jag utan större problem plockar upp en majskolv från grillen när ens svåger just har tagit i den och slängt ned den med ett "o, vad varmt." Jag misstänker att det beror på att jag jobbat som kokerska under somrarna. Inte nu längre, men i ett tidigare liv (åtminstone känns det så.) Det ingick en hel del maskindiskutplockning i jobbet. I början av sommaren använde man tjocka vantar med inte i slutet av sommaren. Nu verkar jag ha permanenta lovikkar.

Vad stickar man till en klänning?
Jag har köpt en ny klänning (Det var något nytt? Nåja, den är nog nästan 6 v gammal.) Den är hellång, med långa ärmar. Litet spets i halsen. Fint mörkgrönt bladmönster. Passar nog fint till hösten. 100% silke.
Jag tänkte sticka någonting att kombinera med denna klänning. Jag tror att jag någonstans sett en lång väst i något glest spetsliknande mönster.
Det kan ha varit ett gammalt fotografi. Det kan också ha varit på siten "You knit what!"
Har någon av er därute sett något liknande?
Mycket tacksam för förslag.

Det var inte så länge sedan...

Henriettas farfar brukade bland säga "Det var inte så länge sedan, det var 1922."
Då, i slutet av 70-talet, lät påpekandet helt befängt. Speciellt för Henrietta som bara var ett barn.
Det var t o m så att farfar berättade att en granne i hans barndomsby hade en säck med barkmjöl kvar i ladan. Han ville påminna sig om svälten. Svälten som tog livet av en mängd människor i Sverige i mitten av 1800-talet.
Henrietta fick för ungefär femton år sedan några böcker. Blått band, guldsnitt och fodrat med vackert tryck. Gustaf Fröding (det var under Henriettas väldigt romantiska era.)
Öppnade dem i går, tittade på trycket och konstaterade att de var tryckta 1911! De är snart 100 år gamla. Det kändes minsann inte som hundra för femton år sedan!
Väntade utanför en skola igår. Fnittriga tonårstjejer. Fullpackade med tält, ryggsäckar och tältpinnar. Följande dialog utspelade sig:
-Åh, kolla vilket jättegammal sovsäck jag har!
-Öh...
-Det är säkert från (typ) 80-talet!
Ok. Börjar förstå farfar.

Henriettas mormor blir till hösten 90 år gammal. Hon har nu flyttat till ett äldreboende, det är första flytten hon gör i sitt liv. När hennes bohag nu har vänts upp och ned kan familjen bara konstatera att det inte slängts mycket i det huset de sista hundra åren.
Morfar Victors galoscher (alltså inte Henriettas morfar, utan Henriettas mormorsfar) stod kvar i klädkammaren. Victor dog 1955.
Mormors babymössa låg nedstoppad i en korg som hon legat i som nyfödd.
Ransoneringskort från 1918 fanns instoppade i ett gammalt kuvert.
Jag tror att Henrietta kommer att spara dem för att minnas om kriget.
Tillsammans med silverskedarna med märkningen LÅ, för Charlotta, Lotta, som var Victors fru.
Galoscherna har vi slängt. De satt fast i korkmattan.

På stället marsch.

Jaha. Min internet uppkoppling har haft en kris, men nu fungerar allt tillfredsställande.
För två dagar sedan var jag så här långt på Blithe, idag har jag precis börjat med ärmhålet.
Har ni provat Addi´s rundstickor?
Om inte, prova dem. De är faktiskt jättebra.
Påbörjade Knitandtonics fyrkantiga kofta i Debbie Bliss cotton denim aran.

O

Har just idag fått senaste Interweaveknits.
Föll handlöst för Oriel. Se bild. Skall sticka den i aubergine. Fråga inte mer.

Annars slår det mig hur illa fotograferad tidningen är. Alla modeller har samma ansiktsuttryck, och 50% av den håller fast i nederkanten av tröjan/koftan och drar litet hjälplöst. Man kan hoppas att det blir bättre med Eunny Jang i spetsen.

Det bidde ingen klänning på NK, men frukta icke ty Henrietta skola icke frysa, ty det bidde en kjol. Röd.
Återkommer i kväll med stickning. Blithe växer sakta fram.

Nya löften?

En garngalning kan lätt falla till föga för andra saker.
Kokain, laxermedel eller gamla bilar.
Själv har jag blivit fullkomligt besatt av klänningar. Kanske inte sådana här, men sommardito, och vår och höst och något mittemellan.
Snart behövs ett nytt löfte;
Inga fler klänningar före jul.
Men jag tror inte att jag klarar det...
Fick just ett rabattkort från NK på 300 kr på kjol eller klänning. Det är nu officiellt kört!