Farfar stickade inte

Henriettas farfar stickade inte.
Han var en gammaldags man och i hans värld var det bara kvinnor som stickade. Män arbetade. Helst hårt och i sitt anletes svett.
Han hade skräddarsydda tredelade kostymer i Reid & Taylors vackra tweed. De stacks litet när man fick en kram. Kramar fick man.
Han hade alltid minst ett dussin järn i elden. Åkte till Amerika i sin ungdom, men tvingades hem av depressionen.
På sin femtioårsdag fick han lampan här ovan. Han tycket den var hemsk. Skulle man ge något sådant till en karl. Vad en karl kan tänkas önska sig på sin femtioårsdag vet Henrietta inte. Ett dussin patroner? Svartkrut?
På gamla bilder kan man konstatera att Henriettas farfar var en stilig karl. Mörkt lockigt hår, lätt böjd näsa och mörka ögon.
Henrietta skulle aldrig drömma om att ge en sådan karl en lampa. Men stickade sockor kunde han nog få. Rejäla.