Disträ? Moi?

Enligt husguden Elisabeth Zimmermann så börjar året med en arantröja. Utan en enaste liten bild (förutom en pyttesak på framsidan) lyckas hon tydligt göra klart att en arantröja lever man inte länge utan.
Med dräglande mun väser jag fram "aran, aran..." och knappar mig fram genom internets labyrinter och istället för Rom når jag tillslut ebay.
Jaeger shetland aran i en ljustgul färg som jag försökte att inte jämföra med citroner eller något. Därav det mystiska fotot. Tänk de stackare som inte kan svenska. Is she cooking? With lemon and a twist of aran?
Nåja, åter till ämnet.
Garnet säljs hos Janettesrareyarns och är tydligen one-of-a-kind. Säljs i 10pack.
Nu kommer den intressanta.
10pack. Hm. 500g räcker inte till en arantröja med alla flätor och andra prydnader. Bäst att beställa två 10pack.
Titta nu noga på banderollerna på garnet. 100g.
Nu har jag 2kg ljustgult arangarn.
Men jag är inte ledsen. Det stämmer faktiskt utmärkt med mitt nyårslöfte. Att inte köpa för lite garn.
För mycket är väl inget problem heller.